lördag 16 april 2016

"ÄR DU LEDSEN, TRYCK ETT. ÄR DU GLAD, TRYCK TVÅ."

”Kommer du till morfar imorgon” frågar jag min bror i telefonen, och han förklarar att han är upptagen.  
Synd tänker jag, jag hade velat träffa honom imorgon. Jag har varit ute med hunden ganska länge och är snart hemma igen. Bara den långa uppförsbacken kvar. 
”Så vad önskar du dig när du fyller år då?”, frågar lillebror och jag svarar direkt: 
”En mamma! Haha!” 
”Haha, vart hittar man det då?” 
”Vet inte, du kan köpa en digital mamma till mig, typ ett nummer man kan ringa och så hörs en röst: Hej världens bästa dotter, hur mår du idag.” 
”Hahaha, ja! Och sen bara; Är du ledsen, tryck ett, glad, tryck två…” 
”Ja eller hur, det hade varit något! Kan du fixa en sån åt mig?” 

Och så pratar vi vidare i telefonen om hur man kan få en ny mamma. Så som vi brukar. 
Lite senare på kvällen ringer min bror upp igen. 
”Hej. Jo alltså jag ville bara förvarna lite inför imorgon så du vet. Mamma ringde mig nyss och hon var jävligt full så… Hon skulle väl komma till morfar imorgon?” 
”Ja ok, tack, då vet jag. Ja, men jag ringer henne och morfar och fixar.” 
”Ok…. Ja… alltså, ringer hon mig igen och är full så raderar jag fan hennes nummer.” 

Vi lägger på igen efter att ha diskuterat vad som är bäst att göra. Ska jag ringa morfar först och berätta att vi tillsammans ska säga ifrån imorgon om mamma kommer…. Eller ska jag ringa mamma först och ta det själv… Det är nog bäst, så besparar man morfar den jobbigaste biten… 
Så jag tar upp telefonen igen. Vid det här laget har jag pausat middagen som står och kokar på spisen. Jag vill ha klart de tunga bitarna först. Jag ringer upp mamma och hon svarar ganska snabbt som hon brukar. 
”Ja hallå..?”  
Jag hör direkt att hon är väldigt full. 
”Hej. Har du pratat med morfar ikväll?” 
”Ja….nej…det var några timmar sen…hur så?” 
”Ok bra. Du ska inte komma dit imorgon va?” 
”Jo jag tänkte det, fika lite.” 
”Nej mamma, du får stanna hemma. Vi vill inte att du kommer. Vi har ju sagt att vi  inte vill träffa dig när du dricker, och det gör du ju uppenbarligen. Så det är nog bra om du inte kommer dit imorgon. Jag ska ringa morfar också och säga det.” 
Hon är tyst en kort stund och säger sen: 
”Nej men vet du vad, nu har jag faktiskt INTE druckit! Det har jag verkligen inte gjort!” 
”Mamma… du sitter på riktigt och ljuger din dotter rakt upp i ansiktet… Jag har sett och hört dig dricka i över 20 år, jag vet, vi vet, när du har druckit, det hör vi direkt. Du kan inte ljuga för oss. Ja… jag måste lägga på, och jag har middagen på spisen så… Hejdå.” 

Jag tar ett par djupa andetag, skakar av mig samtalet och ringer upp morfar. Det är alltid tungt att ringa honom… han hoppas så mycket, han vill tro att allt är bra. Naivt kanske, men jag förstår honom. Men när man ringer honom och ska berätta om sånt här, så vet man aldrig om man förstör hela hans kväll, om man är orsaken till att han inte kan sova på flera nätter. Efter några signaler lyfter han luren. Han svarar alltid med sitt efternamn, jag tycker det är fint. 
”Hej morfar! Stör jag i något bra tv-program nu?” försöker jag och låter glad och avslappnad. 
Vi pratar en stund om väder och vind och båtar och vad som går på tv i kväll. Han säger att han köpt fika till imorgon, så det räcker till alla. Det sticker till i hjärtat… 
”Jo morfar, jag pratade med mamma nyss och jag sa till henne att det nog är bäst om hon stannar hemma imorgon…. du vet eftersom hon var väldigt full idag… 
Han blir tyst en stund. 
”Jaha… så du menar.. ja fast jag pratade ju med henne idag…. jag hörde ingenting.” 
”Nej.. jag vet, men hon hade kanske inte hunnit bli påverkad då? Det är inte så lätt att höra alltid.” försöker jag, men jag vet ju samtidigt att jag märker det direkt. Men jag vill inte att han ska ha dåligt samvete. 
”Vad får hon alkoholen ifrån då? säger morfar, nu både besviken och lite arg.
”Ja, från systemet förmodligen” 
”Men vart får hon pengar ifrån då?” 
”Ja, från därifrån hon får pengar.” jag vet ju att morfar hjälper henne med räkningar, och han oroar sig mycket. ”Men tänk inte mer på det nu morfar, det är som det är, och så har vi det bra imorgon, bara vi. Vi är emot mammas drickande allihop, ingen är ensam i det här, utan alla vi vill att hon slutar, och det vet hon.” 
”Ja, det är bra att ni är med på det här också…” säger han och vi avslutar samtalet med vad vi ska fika och äta imorgon. 

Jag lägger ner telefonen och lutar ansiktet i händerna. Jag är trött. Jag är van. Och det är kanske det som gör mest ont, att man ska försöka se hel ut, fast man är trasig. Att man vant sig vid något man önskar att man inte hade behövt vänja sig vid. Jag hade behövt min brors present nu… den där digitala mamman… 
”Är du ledsen tryck ett. Är du glad, tryck två. Är du trött…. tryck tre."