FEM LITER SMÄRTA II

Vi låg på det solvarma berget i timmar
och såg mot en blå himmel. Du är den enda
vännen jag har, sa hon och log mot mig.
Jag såg tillbaka utan att säga något.
Precis som förut kunde jag höra hennes
hjärtslag, känna vibrationerna under mig
i berget och jag hörde hur hon andades.
Det var länge sedan nu, som allting hände,
sa hon och jag förstod vad hon menade. Kanske
var det bara jag som förstod. Hon tog min hand igen
och höll den hårt.

Världen var så där färgglad förut och inte svart
eller vit som den är nu, sade hon. Förut var
världen fylld med röda och gula och blåa blommor
och gräset var alltid grönt, inte bara på andra
sidan. Men minns du han som följde efter oss?
Han som var med jämt när vi var där, när vi
var ungefär 11 år?
(Jag mindes och jag lyssnade.)

Han var inne i rummet och dörren var stängd
och jag hade den ljusgröna tröjan på
mig, den som han försökte slita av. Minns du det?
Han satte sig ovanpå och började dra och slita
och hålla fast och sa åt mig att klä av mig.
Det gjorde ont och jag ville inte.
Jag lurade honom och sade att någon hade
ropat på mig och var på väg upp för trappan.
Då blev han rädd och ställde sig upp och sen gick
han hem. Men han var med jämt. I kojan hände
det nästan igen. Och när vi var ensamma på
vinden och ingen var där så höll han
handen innanför mina trosor och sa massa ord
jag inte visste vad dom betydde.

(Jag mindes och jag höll hennes hand lika
hårt som hon höll min.)
Det fanns vänner som man tyckte om men som kanske
också var dom enda vännerna som fanns där.
Minns du hon som bodde på hörnan? Vi brukade vara
hos henne, hon hade ett jättestort rum. Först
brukade vi lyssna på Markoolio, sen lekte vi
våldtäkt efter det. En fick vara våldtäktsman och
den andre fick bli våldtagen. Jag blev ofta våldtagen.
Sen lekte vi med barbiedockor och då våldtog
dom också varandra. Och porslinsdockorna också.
Ibland såg vi på film. Oftast Eva och Adam men
då brukade vi pausa för att leka våldtäkt i soffan
eller för att hämta glass i frysen. Hon hade
alltid glass hemma, i massa olika smaker.

Allt hände på samma gata, kommer du ihåg det?
Det slutade när alla flyttade där ifrån. Nästan
alla flyttade samtidigt. Föräldrar skildes
eller fick nya jobb någon annanstans. Och så
träffade vi aldrig varann mer. Men man vet att någon
började ta droger och sedan försvann. Någon
orkade sig inte igenom skolan och någon annan gjorde det.
Någon flyttade ihop med någon i en stad lång
bort från gatan vi bodde och någon har jag
fortfarande kontakt med, sade hon.

Mina tårar rann inte den här gången. Jag var varm
inuti. Minnen är bra, för det är dom som är
färgglada och inte så där svarta eller vita som allt
är nu. Vi låg kvar i solen en stund till och lyssnade
på varandras andetag…