onsdag 15 juni 2011

I NÅGOT ALLDELES FÖR HÅRT.

Om du visste hur ont det gör att vara nära mig
så skulle du aldrig kommit hit.
När jag sitter på stolar mitt emot, så vill jag hugga
gaffeln i era halsar och få er att vara tysta. Jag skulle
låta er sitta där med blodet droppande i er perfekta mat
på era vita spruckna porslinsfat och jag skulle sprungit
flera mil därifrån. Jag skulle ställt mig på ett berg och
skrikit ut över det stormande havet och låtit min röst
drunkna i vågorna. Jag skulle skada mig själv bara för att
det är så skönt att få känna smärtan på riktigt och jag skulle
skämmas och gömma mig. Kanske skulle jag sitta på sängkanten av dina tankar.
I mörkret och tystnaden av dina drömmar
skulle jag låta mina händer skaka och jag skulle inte
hålla tillbaka tårarna längre. Du skulle inte få röra mig. Du
skulle kanske inte få se mig så. Du skulle nog inte ens märka att jag
var där fören jag var borta.
I det lilla rummet av trygghet, på sängkanten av dina tankar,
skulle jag stanna tills golvet färgades rött.
Jag skulle lägga mig ner
och försvinna in i det som inte längre gör ont och du skulle le
tillsammans med mig och lättnaden skulle få mig att andas igen.
Jag skulle älska dina andetag och vi skulle räkna varandras
ärr när solen gick upp. Mina tårar skulle vara av glädje och inte
sorg. Av glädje för att du fanns där. Vi skulle vakna tillsammans
under viskande löv och avlägsna ringningar.
Och deras spruckna läppar skriker så att jag går sönder och
deras söndertrasade naglar skrapar förgäves i något
alldeles för hårt. Jag gömmer mig i det oförglömligt svarta
och det bländande vita för att den gråa massan skulle sluka
mig till slut. En dimma av ingenting och jag försvinner.
Under trasiga leenden och bakom söndertorkade näthinnor
gömmer sig ett mörker och en tystnad där jag kan vara
trygg. Du kan inte nå mig där.
Men när ditt leende möter mig och du tyst håller min hand
i allt det röda, så ler jag tillbaka.
Om du visste hur ont det gör att vara nära mig
så skulle du aldrig kommit hit, men jag skulle älska dina andetag…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar