söndag 4 september 2011

JAG VILL HA TILLBAKA MIN MAMMA.

Det var länge sen jag träffade mamma nu... Jag undrar hur hon har det ibland, och ofta gör det så fruktansvärt ont i mig att tänka på henne, och det gör jag ganska ofta. Jag vill innerst inne inte släppa taget om henne. Jag vill ha en mamma. Min mamma.

För någon månad sen målade vi om huset på landet, vi skulle hjälpa mamma med det sa mormor, för hon kan ju inte göra allt själv. Det slutade ju såklart med att mamma, som var så full att hon knappt kunde stå på benen, målade en liten kvadratmeter på huset, sen gick hon in och lade sig. Jag undrade såklart vart hon tagit vägen, precis som min kille, min lillebror och hans kompis som målade huset också, och jag gick in. Jag öppnade dörren till hennes sovrum och där, med neddragen rullgardin låg hon i mörkret under täcket. Jag försökte väcka henne och till slut gav hon ifrån sig några mumlanden, och jag sa bara; Vad gör du? Går det bra för dig att måla eller?
Jaaa det går såååå bra...   sa hon bara och somnade om.
Fy fan för dig, sa jag och gick ut igen. Vi målade klart hela huset, det tog många timmar, för det är rätt stort ändå, men det gick bra och blev väldigt fint.

Jag och min kille tog båten tillbaka till stan den dagen utan att säga något till henne. Men jag hann säga till både mormor och morfar att mamma låg och sov och vi gjorde allt själva.

Helst av allt hade jag velat sätta mig på mammas sängkant och hålla om henne, fråga hur det är. Men det går inte, och det gör så sjukt ont. För jag vet ju att hon bara ljuger, säger att allt är bra, och nämner jag alkoholen så säger hon ju bara: Hur fan kan du påstå att jag dricker!? Du hittar på så jävla mycket skit!
Och säger jag det till mormor så säger hon samma sak. Jag hittar bara på.

Förutom ibland då när mormor ringer till mig och gråter och jag får leka  psykolog. Eller som den gången vi trodde mamma tagit livet av sig för hon hade inte svarat i telefon på 4 dagar. Då hade jag visst inte heller hittat på...

Jag är den enda som vill se. Och jag vet att mamma inte vill sluta, men innerst inne ser jag en annan mamma, den där personen hon en gång var, med alla drömmar och allt hopp. Hon ville ha en familj och förlorade den. Hon vill bli florist,  men vågar inte hoppa. Hon vill kunna gå och fika med mig på stan men vet att hon måste springa in på toaletten för att dricka varje halvtimme.
Jag vet att hon VILL, och det är det som betyder mest. Jag kan inte bara gå förbi någon som ligger ner på marken och blöder och skäms för att be om hjälp.

Jag kan inte...


Jag är hård, och ställer krav, och pratar om det, förmedlar, hjälper andra, jag frågar, jag går utbildningar, jag vill jag vill jag vill ha tillbaka min mamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar