torsdag 10 oktober 2013

Om du aldrig vaknar igen.

Som små bitar av krossat porslin som flyter genom ådrorna och rispar upp det som en gång var helt, måste sanningen bara ut. Det har aldrig gått att hålla den tillbaka, stänga den inne. Jag ville bli trodd och rättvisan ska segra, ropade jag ut och höjde mitt svärd. Och det är ju så med maskrosor. De tränger sig igenom den svartaste asfalt och hur många gånger du än sliter bort dem från din fina, perfekta, gröna gräsmatta, finns rötterna alltid kvar där under. Och år efter år ska dessa vackra solar lysa upp och tala om för världen att man kan överleva allt.

Så jag lade skölden ifrån mig och gick in i alla nya rum med svärdet höjt. Lögnerna skulle dö. Hemligheterna skulle skrikas ut över hela världen och de som redan visste om allt men valde att titta bort, skulle få det kastat över sig som tusen nålar, om och om igen. Det går inte att vara tyst. Jag kan inte. Jag vill inte. Speglar har krossats mitt i natten, kokande vatten har skållat hennes hud och främlingar har tagit sig in i vårt hem genom fönstret när vi sovit.
Jag ska skydda dig med mitt liv. Jag ska aldrig lämna dig lillebror.

Första gången var det mörkt ute. Några dagar kvar till nyårsafton och snön skar i mina kinder som små rakblad.  Ta hand om henne åt mig, snälla. Jag vet inte om hon kommer överleva helgen. Jag menade vartenda ord. Och tomma och tysta med tappade hakor stod de och såg på mig där under taket. Morfar började gråta och ville väl, visste allt men hade aldrig sagt något. Mormor skrek. Det var inte sant. Jag stod och ljög för dem där ute på gatan. Jag ljög om deras barn, sade saker som aldrig skulle kunna hänt. Jag hade hittat på allting. Hur kunde jag.

Och sedan dess har jag aldrig varit tyst. För det är ju så med maskrosor, hur många gånger du än sliter bort dem från din fina, perfekta, gröna gräsmatta, finns rötterna alltid kvar där under och nya solar lyser upp det dolda. Ingen ska trampa på mig igen.
Jag vill inte leva längre. Sade jag till henne där vi stod i hallen.
Är det någon här som borde vilja ta livet av sig, så är det jag. Sade hon tillbaka och lämnade rummet. Du måste vara så trasig. Det måste vara så fruktansvärt mörkt inuti dig att inte ens den starkaste sol kan få dig att se det som finns precis framför dina fötter.

Ibland hör jag dig skratta. Ibland är det något som tränger igenom ditt hårda skal, som släpper fram någon jag saknar varje minut, varje dag. Ibland drömmer jag om att du ska bli frisk. Vi fikar tillsammans, jag ringer dig när jag behöver någon att prata med och du kommer hem till mig och hälsar på. I verkligheten har jag lagt ner min sköld, och står med svärdet sänkt och ser dig falla samman. Vi spelar fia med knuff på landet en sommarkväll och du glömmer bort hur man gör, vad vi pratade om nyss och dina varma händer flyttar spelpjäsen åt fel håll på brädet.
Jag vill ta din hand i min och säga att allt kommer bli bra. Det är över snart, jag finns här.

När jag hade växtvärk i benen på nätterna, och inte kunde sova, gick jag in till er säng och väckte dig. Jag fick ligga bredvid dig under ditt täcke och du klappade på mina ben tills jag somnade. Du tog bort det onda och somnade du med. Du sover allt djupare och du sover på dagarna. Länge. Ibland har du sovit så djupt att jag inte kunnat väcka dig och varje gång jag går in i ditt sovrum nu är jag lika rädd. Rädd för att du kanske sover så djupt att du aldrig ska vakna igen, att din kropp gett upp, att den inte orkade längre.


Varje gång du vaknar skingras alla tunga moln och en sol lyser upp mitt inre. Och år efter år ska dessa vackra solar lysa upp och tala om för världen att man kan överleva allt. 

16 kommentarer:

  1. Fantastiskt skrivet

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Tack snälla för alla dina fina kommentarer och för att du delar med dig av din historia!

      Radera
  3. http://jinxedv.blogg.se/2013/october/tavlings-dags.html#comment

    Vet inte om det intreserar men tänkte bara säga att du har möjlighet att vinna LEGGINGS , LINSER, HALLOWEEN LINSER, ÖGONBRYNSPALETT, eller LÖSHÅR just nu i min blogg. Men du kan också vinna allt. Kolla in inlägget och delta om de låter kul!

    Hoppas du får en mysig kväll! ! :)

    SvaraRadera
  4. sv: jag tycker verkligen borde börja titta på den! Hur bra som helst :)

    SvaraRadera
  5. Otroligt vackert skrivet, och fruktansvärt smärtsamt. Har tårar i ögonen och tänker på min pappa. Jag har inte kommit till acceptansen än, men den närmar sig sakta. Än finns det hopp.
    Hur som helst. Väldigt vackert språk. (Första gången på din blogg för mig.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du skriver och titta gärna in igen om du känner att det kan ge dig något. Det finns alltid hopp, och det blir alltid bättre än vad man först trodde. Kram till dig.

      Radera
  6. Du skriver otroligt vackert och berörande. Jag kan inte sätta mig in i din situation men samtidigt så kan jag det.
    Min mamma gick bort i december förra året, 50 år gammal. Hur annorlunda de än blir när de är sjuka, mot att de är friska, så älskar man dom så djupt och heligt.
    Jag önskar verkligen att din mamma kan se ljuset till sist.

    Styrkekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla och kram tillbaka!
      Måste vara fruktansvärt jobbigt att förlora sin mamma.

      Radera
  7. Svar
    1. tack! Ja, det är bra :)

      Radera
  8. Jag vill gärna läsa vad du skriver. Men jag vågar inte riktigt. Jag väntar med att läsa till jag känner att det inte pågår ett mentalt krig i huvudet på mig. Tills vidare vill jag bara titta in och säga tack för din kommentar. Känns futtigt att skriva det, när du uppenbarligen skriver om lite djupare och viktigare ämnen än vad jag gör, men det känns i alla fall bra att säga tack. Så, tack.
    /Lina

    SvaraRadera
  9. Gud vad bra skrivet det var!
    smärtsamt men otroligt bra!

    SvaraRadera
  10. Tack för din underbart läsvärda blogg! Du skriver med sådan inlevelse att jag glömmer vekligheten, förstår ju dock att detta är din verklighet och den berör mig djupt! Vill gärna fortsätta att läsa om dina upplevelser och liv... Lever inte själv i missbruk eller en sådan familj men allt som kan skapa förståelse för denna sjukdom är till nytta för många människor, du gör det! Skapar förståelse och insikt! Tack!

    SvaraRadera