Om du träffade min mamma på stan eller kanske på en middag någonstans, i en biosalong eller i affären, då skulle du tycka att hon var som vem som helst. En blond och smal kvinna i 40-års åldern, trevlig och snäll.
Du skulle kanske aldrig gissa att hon är beroende av alkohol, att hon är en alkoholist.
Bilden av en alkoholist idag är ofta en man eller kvinna på en parkbänk med någon påse bredvid sig, en ölburk i ena handen och den andra handen på armstödet för att kunna hålla balansen. Kanske har den där kvinnan eller mannen risigt och smutsigt hår, förstörda tänder och luktar illa. Kanske trasiga kläder och en skabbig hund som ligger nere vid fötterna på marken bredvid påsen med mer öl i.
Så är det ju inte. Du kanske också är alkoholist? Har du tänkt på det? Är det så att när du och vännerna är på krogen så dricker du alkohol varje gång? Bara ett glas vin eller en öl eller kanske två drinkar bara. Eller väljer du en alkoholfri drink? Vågar du det, eller skulle vännerna fråga om du var sjuk eller tog mediciner då, om det fanns någon anledning till varför du inte dricker? Sen när du kommer hem så tar du ett glas vin till tillsammans med din man eller hustru i soffan framför en film, och kanske fyller ni på ytterligare en gång. Det måste man ju få göra, det är ju lördag, eller hur?
Och dagen efter har du gjort en fin middag till familjen, din man och dina barn och ni dricker ett gals vin till maten bara, och kanske tog du ett glas medan du lagade maten. Och på måndagen var det visst någon vän som fyllt år och på fredagen var skulle arbetskollegorna ut och ta en öl efter jobbet. Och däremellan så tycker du ju att du kan unna dig ett glas efter hårda arbetsdagar, bara för att slappna av.
Dagens alkoholism kan tyckas osynlig. Vet du varför? För att väldigt många är beroende utan att veta om det, och för att alkohol är accepterat. Men alkohol är en drog och det förstör stora delar av kroppen och hjärnan och en dag är du inte den du var längre.
Min mamma har druckit sen jag var liten. Hon var ute med sina vänner, hon träffade min pappa, dom tog ett glas tillsammans på landet under semestern, ett glas till maten, ett glas på kvällen osv. Dom separerade och mamma drack mer. Sorgen var för stark för att klara av. Hon drack på högtider mer än alla andra och hon drack till maten och efter maten kanske två glas, kanske tre eller fyra. Hon sover inte om nätterna och för att kunna somna så dricker hon. Vi märker det och hon skäms. Så därför gömmer hon det istället. Hon dricker vin ur muggar så att det inte ska synas, gömmer glas bakom tvättmedlet, i skafferiet högst upp, hon gömmer bag-in-boxen i tvättkorgen, under sängen och i skåp och lådor.
Vet du vad det värsta är? Att hon förnekar att hon dricker.
Jag har hittat henne orörlig i sängen, hon har skadat sig själv och andra. Några gånger har jag inte fått tag i henne på flera dagar och vi, min bror och jag och hennes föräldrar, trott att hon har tagit livet av sig eller druckit så pass mycket att kroppen inte klarar av längre.
Det som skrämmer mig mest är rädslan för att hon en dag inte finns mer. Jag vill inte förlora henne. Jag vill inte veta hur hennes lungor ser ut av alla dom cigaretter hon röker varje dag, och jag vill inte veta vad en läkare skulle säga om hennes lever. En dag kanske jag sitter där, bredvid henne på sjukhuset, håller henne i handen och gråter. Gråter av ånger och skuldkänslor för att jag inte gjorde mer. För att jag inte försökte en gång till. En dag sitter jag där och vet att allt var mitt fel. Hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv för det? Var inte rädd, jag hjälper dig mamma. Om du bara öppnar dig för mig så hjälper jag dig. Jag kan i alla fall försöka…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar