onsdag 15 juni 2011

DRÄNKT I ALKOHOL

Dina tårar rinner sakta, in under min dörr
Jag tänker att nu blir ingenting som förr.
Rummen fylls av vatten, av tårar, av dig
Snart kan dom inte andas, men döda inte mig.
Jag är den enda av oss, som kan simma här,
i dina lögner och känslor som vackert dig klär.
Du har burit dom länge, nu kommer allt ut,
Du släpper alla bördor, du vill få ett slut.
Nu är det vi som kämpar, för att inte dras ner,
för att inte drunkna i tårarna du ger.
Men jag kan ju simma, och rädda mig själv,
jag flyter inte med i din forsande älv.
Jag drömmer mig bort någon annanstans,
där jag önskar att lögner och svek inte fanns.
Min dröm blir snart sann och då lämnas du där,
för att själv få ta hand om dina egna besvär.
Jag kan inte drunkna jag simmar för bra,
men dina bördor och känslor kan dom inte dra.
Dom mår bara sämre och faller snart ner,
i ett bottenlöst hål, för dom klarar inte mer.
Dina tårar rinner sakta, in under min dörr
Jag tänker att nu blir ingenting som förr.
Jag har byggt på mig själv, jag klarar mer nu,
för bara några år sen skulle jag gått mitt itu.
Alkoholen dödar, den har satt sina spår,
den har dränkt och förstört genom alla dessa år.
Om du inte slutar, så dödar du fler,
för jag har tänkt tanken, ”jag orkar inte mer”.
Jag finns här för dig, om dom inte vill se,
men jag kan inte varje del av mig ge.
Jag hjälper dig upp, men du får själv stå,
och vägen mot livet, måste du ensam gå…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar