onsdag 15 juni 2011

INGEN MISSBRUKARE I VÄRLDEN

Det flyger ufo:n utanför vårt fönster. Ljuset från strålkastarna glittrar i våra persienner och sen försvinner dom. Ljudlöst, utan ens en viskning.
Godnatt världen.
Jag är nästan tillbaka där jag en gång aldrig varit. För jag var aldrig där, där jag aldrig var, ni vet vad jag menar, eller hur? Men det känns ju som att man någon gång måste ha varit där. Frisk, mått bra, inte tänkt så mycket, bara varit ett barn. Ni vet, allt det där. Och sen hände något och man började tänka för mycket, må dåligt kanske, så där så man ville gömma sig lite, och så kommer man långsamt tillbaka. Men jag har alltid tänkt, och ufo:n kommer tillbaka. Och jag har alltid tänkt. När jag var sju år visste jag precis vem jag vill bli när jag blev vuxen, så jag blev det. Jag hade bestämt mig. Jag ville jobba med det jag jobbar med idag. Jag ville bo så som jag bor idag. Jag ville ha katter, en fin pojkvän, ha nära till vattnet, jag ville inte dricka alkohol eller röka eller snusa. Jag ville lära mig spela piano. 
Allt det visste jag när jag var sju år, och allt det har jag, förutom pianot. Lite kan jag, men kanske inte allt. Och nu sitter jag ensam vaken och lyssnar på Sade-By your side, i mörkret, med en spinnande katt på stolen bredvid och en sovande pojkvän i sovrummet. Utanför glittrar stjärnorna och månens sken seglar sig i havet utanför fönstret.
Allt du önskar kan du få.
Ingen missbrukare i världen kan stoppa dig.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar