onsdag 15 juni 2011

VACKRA ELISABETH

Vackra, vackra Elisabeth… om du bara kunde se hur vacker solen är när den förgyller ditt blonda men slitna hår, med sina strålar av guld.
Jag undrar,
om du en dag ser vad livet är värt, och förstår dess innebörd.
Förstår att du är älskad för att du är du.
Du är älskad för musiken du försöker spela på din trasiga gitarr.
Du är älskad för den goda maten du lagar i dina rostiga kastruller.
Och när du sitter där i fören på båten, och vinden tar tag i det slitna hår solen förgyllde, så är du förlåten.
Förlåten,
för alla slag, misstag och ekande ord. Du är förlåten och älskad för den du är.
O du vackra Elisabeth, om du bara visste hur många som vill ha dig, älska dig.
Men du stöter bort, säger nej, vänder om.
Och du måste förstå att den du ser när du speglar dig i vattnets yta, inte är den sanna du.
För vågorna, stora som små, förvränger verkligheten, och bilden av dig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar