En bror är bland det vackraste man kan ha. Han är som ett bevis på att allt jag genomlevt faktiskt hänt och varit. Utan honom skulle mitt liv vara halvt.
När vi ses, räcker det med en replik ur en dålig reklamfilm, så kan vi skratta så att vi viker oss dubbla. Vi behöver aldrig ha sett den där reklamen tillsammans, båda vet vilken det är, och båda kan replikerna i just den filmen. Och båda skrattar åt precis samma saker.
När vi sitter där mitt emot varandra och jag peppar honom inför en jobbintervju, så kan vi skaka på huvudet och skratta åt att vi inte har några andra än oss själva. Att vi inte har den där trygga grunden att stå på. Vi kan prata om samtalen vi haft med mamma i telefon och skratta åt det också. Åt att hon alltid upprepar sig och klagar, att hon aldrig kan lägga på och att man alltid är arg i slutet av ett samtal med henne. Det är sorgligt och roligt och betryggande, att ha någon som sitter i samma båt som en själv.
Men vi har byggt den där båten själva. Vi har samlat brädor och spikar ända sen vi var små och även om vi många gånger blivit bestulna på vårt virke, har vi börjat om. Vi har själva rest den tunga masten och vi har blåst vind i seglen. Det är vi som med egen kraft tagit oss hit där vi är idag. Vi har klarat oss. Vi har lämnat det stormande havet och hittat till en ö, ett land, där vi är trygga. Med varsitt hem och varsitt jobb och en varsin katt som sover vid våra fötter.
En bror är bland det vackraste man kan ha. Han är som ett bevis på att allt jag genomlevt faktiskt hänt och varit. Utan honom skulle mitt liv vara halvt. Utan honom skulle den där båten kanske aldrig blivit byggd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar