FÖR ATT DU HAR VARIT OCH FÖR ATT DU ÄR.

En midsommarafton klättrade du in genom fönstret i vårt hus. Jag står där nere på gräset och ser upp på hur du försöker hålla dig fast i fönsterkarmen och du balanserar med ena foten på en vattentunna som du placerat på en bänk för att nå upp. Tre meter till höger om dig och det öppna fönstret står också ytterdörren på vid gavel. Det är mörkt ute, och det är kallt för att vara midsommar. Du svär något om att dörren inte går upp, nycklarna är borta, det är svårt att komma in i huset ikväll. Och jag tänker, hur hamnade du här?

Du har gråtit på mina skolavslutningar i lågstadiet. Du har klätt mig i mina finaste kläder på skolfotograferingarna. Du har dukat fram frukost varje morgon klockan halv sju, för att vi skulle hinna säga hej till pappa som just kom hem från sitt natt-pass på jobbet. Du har gett dom finaste julklapparna. Du har sagt att du älskar mig varje dag i mitt liv. Du har bakat tårtor på min födelsedag, läst sagor när jag ska sova och stekt pannkakor till middag.

Du har fallit. Du har gått sönder. Du har gråtit för att du ångrat dig. Jag har väntat på dig utanför systembolaget efter skolan. Du har ärvt mina kläder. Jag har dukat fram frukost som du inte ätit. Jag har gett dig dom julklappar du önskat dig mest. Du har försvunnit och lämnat mig ensam. Du har ljugit. Jag har älskat och hatat och älskat dig igen. Jag har bakat tårtor till dig när du fyllt år. Jag har skrivit om dig och vunnit priser. Du har gråtit mer. Kylskåpet hemma hos oss har varit tomt och och vi har inte haft mat. Jag har köpt tandkräm på coop för femtioöringar. Du har haft sönder saker mitt i natten. Det har varit blodiga golv och trasiga speglar. Jag har försökt väcka dig i panik dom gånger jag inte vetat om du sovit eller varit medvetslös. Vi har suttit upp sent under ett parasoll och lyssnat på musik och skrattat tillsammans. Jag har tagit hand om lillebror när du var för full för att köra honom till sjukhuset. Jag har väntat på dig. Jag har följt med dig till frivårdens kontor. Jag har flytt. Jag har flyttat långt från dig för att jag inte orkat kämpa mer. Lillebror har ringt för att ni inte haft någon mat hemma. Jag har bett om ärlighet. Jag har bett andra om hjälp. Jag har bett dig sluta.

Snälla, sluta.

En midsommarafton klättrade du in genom fönstret i vårt hus. En annan midsommarafton kom du aldrig hem. Jag var 8 år och rädd. En dag skulle vi ses och du dök aldrig upp. Du har lovat och svikit och lovat igen. Du har gråtit och människor har sträckt ut en hjälpande hand som du inte tagit. Du har vinglat hem i mörkret och jag har aldrig låtsats att jag inte känt dig. Jag kan inte låtsas. Du är min mamma. Du har varit min mamma och aldrig varit det. Jag har bett dig att vara det. Och jag har bett dig sluta. Jag ber dig att sluta.