EPILOG

Det var svårt att säga orden
som kan rädda någons liv.
Du valde tystnad och stolthet
och lämnade någon
självdestruktiv
kanske kreativ
med sin kniv
i ena handen och ditt hjärta i den andra.

Hon sa att ”femton gånger tusen,
och smärtan tar över”, en drog,
för den själ som krossades.
Hon skrev sitt livs
epilog
en monolog
för ingen ville lyssna, ingen ville se.

Hon målade läpparna med blodet,
det varma, det som rann.
Du kysste henne,
smaken försvann
och ni brann
för varann,
och tårarna sköljde hennes läppar rena.

Åren dom gick fram tills idag,
den dagen hon lämnade, dagen hon dog.
Tårar vattnar blommor
på hennes grav,
och du log,
inte nog
för att visa din kärlek till någon
du aldrig förstod…